BETRAZINE nummer 9

 
plundrad
Nu äger
du
mitt leende

allt du
lämnade
kärleken

värdelösa
dubletter

Vadar badar sköljer
och döljer för alla -
våta lossnande plåster

Skrapar botten
med knäna och
luften känns full med
vassa borst

Bort.

Låste jag mig ute?
eller du
Visst är det kallt
i sommar

Ånyo
Nu
Igen
Alltid
aldrig
Tystnad
Ånyo
Nu
Igen
Alltid
aldrig
Tystnad
Ånyo...


Fasan rodde mig
upp i trädtoppsriket

där mötte jag
fåglar utan ansikten

Drunknade
långsamt
..utan ord

Jag flydde med
flykten hårt i
min hand

Allt jag
övergav
betydde mer

Religion två

Vi högg ut
en ny världsordning
i gråtens salt
Band navelsträngar
tjocka som insikten

Delade samma bröd
samma blod
Kalken i diamant

begynnelsen
till allt som var allt

..

tusen tårar senare
i samma torra land
strecken brutna
alla byggnader
skrot
och sotig,
grånad sand

Jag fryser när jag pratar
och ryser av takten
(själlösa trummaskin)
Jag trampar för att
syresätta förnuftet
så jag kan lämna
sanningen till medvetandet
och sen..

inte dö, inte delas eller skavas
eller skivas
inte matas och svälja
av reflexen som gapar
så osannolikt stort

men saliven är röd
och blodet rinner
ut i mina tankar..



Lika repellerar
Olika attraherar

Alla är som
pusselbitar
och akta
dig för att
slipa ned en
tumör för
att likna den
du älskar

Lika repellerar

Medvindens
lidande


Utan tårar
att dricka
dör jag
av törst

Utan sår
att slicka
blir det
lilla för
stort
för mina ögon

Driv mina tårar vansinnigt!
Skrapa mig sårig
så smärtan fyller mig halvvägs..
Min hals är så torr
så olidligt lik
min spegelbild

 


 
betraktaren.com 2003