Rispfriheten
åter tillgänglig
i dagdrömmar
Rörelsetystnaden
bruten
än en gång

Faller rullande i medvind
världen påmanande
mitt öde
Yr av gräsfläcksglädje
står jag upp
i halkan
och ler åt mitt
envisa tankefölje

Förtrollat
av vår
som i min

jag sov i tron lugnt.
kapsejsade
i slowmotion mot
fiskarklipporna
vadade, strand i rygg
sov på vågtopparna
duschade under
bar himmel.

allt på något sätt
för min egen skull

sned och frånvänd
varvsnärjd i ingen olycka
ohjälpt, bara stjälpt
av tankeohörigheter

Jag liksom
tänker stort och smått
ingenting och allting
felknutna svar
på ofrågade frågor

jag är snudd
på overkligt
kantrad
nästan omöjligt
tankesmal

Det är ovärdigt mig
allt ofärdigt
trängande, osmakligt
problemgruppsex
- signerat
bördtagande otillräckligt.

Om jag ändå
kunde träffa
mig själv som stark
Om jag ändå
(bara för en stund)
fick träffa
mig själv.

så mycket färg
fattas
mellan strecken
så mycket
av lager
har gått förlorat

Kol luktar inte
bara finns
stelt som
metallskelett
och ytlöst stilla

Ge mig
allt igen

utandning och
aningar om
bländframtid
förmodligen osedd
i samma skygglapps-
beteende som nu...

likväl
som höstlövskaos
lika vackert,
sorgligt

livdöd
avslutsbörjan
stupet med
världens starkaste
varmluftsvirvlar

fallet
svävandet
stigandet
inkapslad bland
moln och stjärnor

Dödsluft i sekunder
Livsluft i evigheter

Tillintet
är fordonet - jag
i färden mot stilla havet
Vykortssandstränder och snäckskalslycka
fotavtrycken av
två

Dimma
motljus, mörker, regn
snöbolster, vanmaktssikt
och radion spelar
bara mina
sämsta

Situationen
överröstas av motorskav
rostföljda bergen rispar min näthinna
periferin glöder i rött

dom säger
det är visst
nån som kommer att dö
nån som redan dött