TUGGUMMI-NÄTET
( 29 juni kl 5:25 )
Det var ond bråd vinter. Stegen blev små
vita miniatyrsumpmarker. Träden tvingades till
ofrivillig yoga av kilo och åter kilo fuktig,
tjock snö. Jag lovade att aldrig förlåta.
Kanske var det sant trots allt. Kanske blev jag
så trampad över asfalten att något
för alltid fastnade där. Utkavlad som
ett fossiliserat tuggummi. Jag föll och föll
och föll. Jag faller än. I mångt
mycket lugnare hastighet, men ändå tillräckligt
snabbt för att skrapsåren inte kan läka.
|
|