Kaos
Reng och snö och vind och...kallt
tappar information
tunga portfäljer i marken
stora märken...efter hat och ålder
och för många tack och varsågod
utan ärlig mening.
Tar mig fram i tunnlar
med jord upp till ögonen
andas de våta maskarna
ihåliga träd utan löv
utan livets märg
utan ordningens pastell
bara ordningens eld.
Svagheter i ljus utan mörker
i mörker som är grått av avund
av icke undsatta katastrofer
bilder och strofer utan avsändare
bara bilder och strofer
tomma - fnöske
talföra berövade mun
muntligt berövade på all mark
som alltid var deras
för alltid var ämnad att
stegra sina hästar i försvar
Inga svar - hovar utan val
anda val än att trampa ned
växtlighet och blomster till
otillräckliga monster
möjliga fönster utan
annat val än att stänga
bakom genomskinlig ömkan
en önskan att dansa
med gardiner och rutiner
som blandas med guldsand
normalitet - vitalitet
i handling - omärkt av
tidens kravbundna sårskorpor
åkrar av livsoduglighet
av onödiga bördor som
verklöst famlar i nattmörka
vindlingar i allt som
hette kosmos
då världen var en valross
med betar och gräs och vågor
som bet huvudet av frågor
och samlade dammet osynligt
i det avlägsna rummet
i siden - vårdat av kärlekens
fjärilar - nu magsårsvädrar
dessa fönsterkarmar sotet
från verkligheten därute.
Ruta ett är ruta noll och två
rutor är samma som alla andra
Kaos - var världen än hamnar
Kaos - rämnar sämjan i kaos.
//