Som att rymma till rymden för att rymma den. Rida på molnen i skymningen - inte hymla med sanningen. Se alla och ingen.
Jag drömmer om att rymma världen - inte förhärliga den - men leva som om ansiktena jag möter är gudar allihop. Solsystem - elliptiska banor - växlar i situationer som inte har nån karta men som är vackrare än början.
Jag vill rymma till rymden - rymma den och minnas alla sanningar jag annars hymlar om. Det onaturliga känslokretsloppet - hoppet utan stopp - rop i ljus som inte har nåt slut - slut som aldrig definieras som nåt annat än början.
Nytt.
Jag vill rymma rymden av allting.
Färgen i min pensel tar aldrig slut.
//